Artikel om Reumatoid artrit och Sjögrens syndrom – så kan patienterna minska risken för karies

De autoimmuna sjukdomarna reumatoid artrit och Sjögrens syndrom medför en ökad
kariesrisk på grund av muntorrhet, immunosuppression och nedsatt handfunktion. Det är
angeläget att reumatologläkare tidigt i diagnosen remitterar patienten till tandvården för
kariesriskbedömning och individuell kariesprevention.

De autoimmuna sjukdomarna reumatoid artrit och Sjögrens syndrom innebär negativ påverkan i
munnen med muntorrhet och en ökad kariesrisk som följd för samtliga patienter med Sjögrens
syndrom och även för många patienter med reumatoid artrit på grund av sekundärt Sjögren. Dessutom
ger modern medicinering immunosuppression med ökad infektionsrisk och kombinerat med smärta
och nedsatt funktion i händer och fingrar medför det en ökad kariesrisk. Vetenskapliga studier visar att
patienter med dessa sjukdomar har mer karierade och extraherade tänder, ofta inte kontinuerlig
tandvårdskontakt och höga tandvårdskostnader. Det är därför av yttersta vikt att reumatologläkare
tidigt i patientens diagnos remitterar patienten till sin ordinarie tandvårdsklinik eller till en
Specialistklinik för Oral Medicin som i sin tur kan vägleda patienten till en tandklinik; allt för att
patienten ska behålla god munhälsa. Tandvårdens uppgift är att göra en noggrann kariesriskbedömning
med betoning på självupplevd muntorrhet xerostomi och en objektiv bedömning av hyposalivation via
klinisk inspektion och salivprovtagning där vilosaliv är av största intresse. Kariespreventionen utgår
från resultatet av kariesriskbedömningen med tonvikt på god egenvård med fluorid, kost och
munhygien och regelbundna besök på tandvården. Fluoridtandkräm och fluoridlösning är det viktiga
dagliga fluoridskyddet som kompletteras med övriga fluoridprodukter som högfluoridtandkräm,
fluoridgel, fluoridtabletter och fluoridtuggummi. För munhygien finns olika hjälpmedel som
underlättar tandrengöringen vid nedsatt handfunktion. Salivstimulerande och fuktgivande produkter
som finns i ett rikligt sortiment är viktiga komplement till konventionell kariesprevention vid kraftig
förminskad eller avsaknad av salivkörtelvävnad. Patienten bör kallas till tandvården var 6:e alternativt
var 3:e månad för kontroll av egenvård och för fluoridlackning.

Nedan finns hela artikeln som är skriven för Tandläkartidningen, av Ulla Moberg-Sköld, Jukka H Meurman, Roland Jonsson och Dowen Birkhed.